Kontakta oss på    +46 (0)550 74 05 00     info@lundsbergsskola.se

Skolkyrkan – historik

Av Verner Lind 1946

Skolkyrkan – sammansättningen är inte bruklig men har avsiktligt valts som rubrik för att frammana bilden av en kyrka, som så vitt jag vet, är utan föregångare och motsvarighet i vårt land. I England har ju skolkapellet gamla vördnadsvärda anor. Lundsbergs skolas stiftare och förste rektor voro i flera avseenden påverkade av engelsk tradition och av den i engelskt tänkesätt rotade aktningen för andliga värden. Månne man inte häri kan söka en förklaring till att skolkyrkan, när tiden var mogen, kom att framstå som ett synligt uttryck för den livsuppfattning, som redan från början präglat skolans verksamhet? Det dröjde visserligen flera tiotal år, innan tanken på en byggnad, särskilt avsedd för gudstjänst, kunde förverkligas, men i viss mening kan man säga, att kyrkan fanns inom skolans murar hela tiden, icke som en byggnad av sten men som en livsordning, som ville omsluta det hela med kristen anda och sed och skänka helgd och högtid åt alla dem, som hörde skolan till.

 

Annars stodo kyrkan och kristen tro icke så synnerligt högt i kurs i vårt land vid tiden omkring sekelskiftet, när skolan grundades. Religiös indifferentism var en ganska vanlig företeelse, särskilt bland de s.k. intellektuella. Emellertid kunder det vad Lundsberg beträffar, snart konstateras, att det förtroende, varmed skolan möttes på föräldrahåll, till icke oväsentlig del berodde på vetskapen om att skolans rektor var en av kristen tro varmt besjälad personlighet. De män, som sedan förestått skolan, ha i helhjärtad anslutning till dess program arbetat i samma anda och syftat mot samma mål.

Man bör kanske icke tillmäta former och utvärtes ting alltför stor betydelse, när det gäller människors gudsförhållande. Den enklaste sal kan bli ett heligt rum, där själen förnimmer Guds närvaro. Dock kan man icke neka till att vi människor, särskilt i unga år, behöva en hjälp till samling och det stöd för andakten, som ett värdigt och stämningsfyllt gudstjänstrum skänker.

För den äldre generationen lundsbergare är minnet av andaktsstunderna knutet till samlingssalen. Visst kunde sången brusa under ”valven” även där och hjärtan ”öppna sig för aning och för tro”, men inte finns det mycket av ”sursum corda” i den spartanska interiören. Därtill kom, att salen, alltefter som skolan växte till, måste tagas i anspråk för många andra ändamål. Den fick tjänstgöra som skrivsal, läxläsningsrum, biograflokal m.m. Behovet av ett gudstjänstrum, som bjöd mera helgd, gjorde sig alltmer gällande. Om också tanken att en gång få egen kyrka syntes djärv och länge endast tog gestalten av en framtidsdröm, hölls den vid liv, och en vacker dag talades man och man emellan om den blivande skolkyrkan. Genom konsul och konsulinnan Jenses frikostiga donation kunde drömmen bli verklighet och glädjen var stor och tacksamheten icke mindre.

grundstenen

Grundstenen lades den 6 juni 1929, en strålande vacker dag. Stiftets biskop välsignade och invigde platsen och bygget genom Guds ord och bön. Prins Gustaf Adolf nedlade och inmurade grundstenen och yttrade därvid bland annat: ”Här i Värmland i denna skola har jag tillbringat flera lyckliga år. Något fattades dock för att i bästa bemärkelse sammanbinda skolans många generationer av elever: en kyrka. Nu fyllas dessa behov. Snart reser sig här ett tempel på den plats, där vi elever lekt så många gånger. Det blir en stor glädje att få se denna kyrka fullbordad. Länge har den varit förberedd. Småningom togo planerna fastare form, och nu ha vi kommit till den punkt, då en skolans f.d. elever har glädjen att taga mursleven i sin hand och lägga grundstenen”.

Bland dokumenten, som inlades i grundstenen, märkes en å pergament präntad inskription av följande lydelse: ”Denna kyrka skänktes till Lundsbergs skola av konsul N. Chr. Jensen och hans maka August Jensen, född Elieson; den uppfördes i Konung Gustaf V:s 22 regeringsår enligt ritning av arkitekten Bror Almquist. Grundstenen lades av H.K.H. prins Gustaf Adolf. Platsen invigdes av biskopen i Karlstads stift J.A. Eklund. Detta år var landshövdingen över Värmlands län Abr. Unger skolans inspektor, f.d. landshövdingen Fabian De Geer skolans preses, kammarherre Erland von Hofsten Lundsbergsfullmäktiges ordförande och fil. Lic. E. Gauffin skolans rektor. – Tacken Herren, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.”

Så fortskred arbetet. Äntligen den 5 oktober 1930 var allt färdigt för invigningen.

Kyrkan är inte stor. Den rymmer omkring 350 personer. Både vad det yttre och det inre beträffar kännetecknas den genom evangeliskt enkla och klara linjer. Man kan ock våga påstå, att arkitekt Almquist givit skolan ett tempel av stor skönhet.

Kyrkan står genom en gång i förbindelse med själva skolhuset. Idén till denna anordning är hämtad från engelska skolor av samma typ. Tornet har fått sin plats vid sidan åt koret till. Sakristian är belägen under koret, orgelläktaren i en tillbyggnad vid norra väggen.

Altaret, en gåva av en vän till skolan, är utfört i grön marmor. Kyrkans förnämsta prydnad är kanske altarskåpet. Detta är ett verk av konstnären Peder Jensen, f.d. elev vid skolan. Mycken konstnärlig omsorg och kärlek har nedlagts på arbetet. Bilder ur Kristi liv pryda sidopartierna. Den korsfäste Kristus, altarets centralgestalt, talar sitt tysta men mäktiga språk till den som i kyrkan söker en stunds andakt och ro.

Skolan har haft förmånen att för sin kyrka erhålla en förnämlig orgel på 23 stämmor, byggd av Setterquist, Örebro. I detta sammanhang må erinras om den insats rektor Einar Gauffin under en lång följd av år gjort för att hos lärjungarna ingjuta kärlek till musiken och sången, något som blivit av oskattbart värde, icke minst när det gäller gudstjänstlivet.

kyrkklockan

I tornet hänga tvenne klockor, skänkta av Fru Ann-Ida Broström, Göteborg. Den större har ungefär samma inskription som det ovannämnda i grundstenen inmurade dokumentet. På den mindre läser man:

Framåt vår hoppfyllda längtan går.
Ungdomen kristnad är Sveriges vår,
Sveriges framtid och hälsa.

Det skulle bli för långt att redogöra för alla vackra och värdefulla gåvor, kyrkan fått mottaga. När man första gången bygger kyrka på en plats och ingenting finns förut, ställas stora krav på offervilligheten. Det varma intresse, som här kom till uttryck från föräldrar, f.d. elever och från vänner till skolan, och det sätt, på vilket gåvorna skänktes, vittna om att det finns mycken kärlek till kyrkan och insikt om vad dess gärning betyder i en ung människas liv.

Det var ett högtidligt ögonblick, då klockorna i tornet första gången ringde samman till gudstjänst söndagsmorgonen den 5 oktober 1930. Många hade kommit från när och fjärran, och det var en lång procession, som satte sig i rörelse för att med prästerna i spetsen tåga in i kyrkan. Invigningen förrättades av biskop Eklund, assisterad av åtta präster och tvenne lekmän, skolans dåvarande och före detta rektor. Efter invigningen följde en ståtlig kantat med ord ur Den heliga skrift, komponerad av rektor Einar Gauffin. Därpå firades högmässa. Det var Mikaelisöndagen, och dagens texter och psalmer voro på ett särskilt sätt ägnade att understryka betydelsen av att barn och ungdom bli förtrogna med kristna livsideal.

För många blev kyrkoinvigningen på Lundsberg en högtidlighet, som kvarlämnade oförgätliga intryck. Dagen var rik på löften och väckte förhoppningar om att skolkyrkan vid Hållsjöns strand i någon mån skulle få bidraga till uppfyllelse av orden, som stå inristade på lillklockan i tornet.

Erfarenheterna under de år, kyrkan fått samla ungdomen till gudstjänst, hava varit av enbart glädjande slag. Kyrkvärdarna och ringarna, som utses bland skolans elever, fullgöra sina uppdrag med intresse och ansvarskänsla. Man tycker sig kunna skönja, att lundsbergarna omfatta sin kyrka med kärlek och sätta värde på den förmån, som givits dem, då de få samlas i en riktig kyrka med altar och levande ljus. ”Vårt andaktsliv har blivit förnyat”, skrev en elev i sin tidning. Och föredettingar, som hälsa på, försumma ogärna att deltaga i morgonbön och högmässa.

Kyrka och skola ha under århundraden stått i nära förbindelse med varandra. Våra förnämligaste gymnasier ha vuxit upp i katedralernas hägn. Skolans ställning inom kyrkan var klar. Det blev kyrkans uppgift att vårda sig om skolan och sörja för dess fortbestånd även under tider, då staten föga bekymrade sig därom. Nu är läget ett annat och frågeställningen blir därför en annan. Har skolan i vår tid rum för kyrkan?. Har den plats för Luthers och Olaus Petri kyrka? Jag tänker naturligtvis inte här på byggnaden, inte ens på institutionen. Jag tänker på den tro, som biskop Eklund sjunger om i Fädernas kyrka: ”Kristus har vunnit vår bästa gärd både i äran och nöden.” Jag tänker på arvet vi fått i Kristi kyrka. Guds ord, som hur än tiderna förändras, bjuder unga och gamla ett fäste i livet, en grund att bygga på och ett hem för själen. Det är detta ord. Guds eget ord, vår dyrbaraste skatt, kyrkan har att förvalta.

Att kyrkan i denna mening i enlighet med stiftelsens stadgar, att ”skolan ytterst bör ledas av kristen evangelisk uppfattning”, under de femtio år som gått, fått utföra sin gärning ibland så många generationer lundsbergare är ett stort ämne för tacksägelse.

Frågar man slutligen: vad har i djupare mening frukten blivit av denna skolans fostrargärning till kristen tro och kristet liv, skulle väl svar kunna givas även på den frågan, om här vore platsen för personliga vittnesbörd. Må varje lundsbergare ställa frågan till sig själv! Kanske skall han finna, när han ser tillbaka på sina skolår och det han då fick mottaga, att intrycken icke gått spårlöst förbi. Kanske träda de fram som minnen, som förpliktiga och mana till trohet mot den kallelse, som nådde honom från skolkyrkan vid Lundsberg.

masshake3

Minnesskrift utgiven av Föreningen Gamla Lundsbergare.

Minnesskrift utgiven av Föreningen Gamla Lundsbergare.


kyrkan1

Kyrkan


altartavlan

Altartavlan


Elin Petterson, 1892-1979 arbetade som mönsterriterska på ateljé Licium från 1914 till 1960-talet. Tyget i mässhaken heter är en sidenbrokad med damastbotten tillverkad av sidenväveriet Luigi Bevilacqua i Venedig efter ett tyg från 1600-talet och heter "Regina Margherita".

Elin Petterson, 1892-1979 arbetade som mönsterriterska på ateljé Licium från 1914 till 1960-talet. Tyget i mässhaken heter är en sidenbrokad med damastbotten tillverkad av sidenväveriet Luigi Bevilacqua i Venedig efter ett tyg från 1600-talet och heter “Regina Margherita”.


Det violetta tyget är en sidendamast "Stora kors" ritad 1928 av textilkonstnärinnan Sofia Widén, 1900-1961, och är även den vävd vid sidenväveriet Luigi Bevilacqua i Venedig.

Det violetta tyget är en sidendamast “Stora kors” ritad 1928 av textilkonstnärinnan Sofia Widén, 1900-1961, och är även den vävd vid sidenväveriet Luigi Bevilacqua i Venedig.

 

Kontakta oss

Skicka ett mejl till oss så återkommer vi till dig så snart vi kan.

Skickar

©2018 Lundsbergs Skola, SE-688 91 Storfors, Sweden

+46 (0)550 74 05 00      info@lundsbergsskola.se